Kin Strife

22:e April
Vi mötte upp Soramon på vägen tillbaka till Meering Steps, väl där talade vi med tullmästare Amtaur och fick oss en hacka för skurkarna vi hade med oss som fångar.
Tyvär hade ingen av smugglarna nått på Uner, så vi antar att han måste ha smitit ner mot Osgiliath.
Vi tog in på värdshuset Kings Crown där man välkomnade oss som hjältar efter våra stordåd.
Under firandet träffade vi två nya kamrater, som gärna kunde tänka sig ett äventyr och att slåss för Gondors sak, Haret och Mollyn.

23:e April
Efter frukost knatade jag och Anarion, till Lisuins stora förtjusning, ner till hamnen för att ordna med en flodkapten för vår fortsatta färd mot Osgiliath. Efter nån timmas letande i hamnen hittade vi en karl, som värkade vara av sådan kaliber att han skulle passa för våra ändamål, Beltor.
Så gav vi oss då av mot Hufvudstaden.

24:e April
Lisuin verkar något mer hoppfull nu då Soramon blivit flodsjuk och inte hänger över henne som en hök hela dagarna.

25:e April
Under morgon timmarna fick Haret syn på en kortörad uggla som verkade förfölja oss. Denna uggle-ras kan sindarin, är en dagjägare och en utmärkt spejare. Vi lockade till oss fågeln och pratade med honom för och ta reda på om han sett Uner segla förbi, tyvärr ingen lycka här heller. Ugglan heter Huvo och vi övertalade honom att speja åt oss för lite mat och en utmärkt plats i masttoppen.
Huvo berättade även om animisten Yousherio som vakar över träsket och floden.
Vi kom senare under dagen fram till en liten sjö och i vattnet vid en av stränderna låg en borg.
Vi bestämde oss för att försöka sälja lite av det vete vi har i pråmen, för att lätta den så att vår färd skulle gå något fortare. Vi klev i land och lyckades prata till oss ett möte med Lady Eariel Tatharin, av hus Tatharin, från Dor-En-Ernil som äger denna borg. Hon bjöd oss att stanna på middag för att diskuter vete-affär. Efter middagen visade Lady Tatharin oss till Biblioteket där hon berättade att hon skulle behöva våran hjälp. Hennes make Lord Tatharin har drabbats av en förbannelse. han har förvandlats till en svan, men med hjälp av en magisk ring förvandlas han tillbaka till man en gång var 6:e dag. Eariel berättade att hon tappade ringen i en bäck, imorse när hon var på en ridtur i skogen
och nu behöver hon hjälp att hitta ringen igen.

26:e April
Vi åt en stadig bit i frukostsalen på morgonen och därefter visade Eariel oss till platsen där hon tappat ringen. Hon ledde oss till en bäck en bit bort i skogen. Vi letade förgäves i bäcken vidare ner mot floden, efter nån timma var vi beredda att ge upp, när plötsligt, ur buskagen, en wose dök upp.
Vi språkades, eller ja, så gott vi nu kunde förstå varandra. Hon gav oss en fisk som hon bad oss äta.
Vi åt av fisken och kunde då för vår inre syn se en liten aborre som ätit upp ringen och därefter hade blivit slukat av en jätte stor fisk, en mal. Vi gav oss tillbaka till borgen för att samla matrial för att ge oss ut på en hejdundrande fisketur för att plocka gammel malen.

27:e April - Stora Fiskar dagen
Anarion och Haret gav sig ut för att söka efter animisten Yousherio för att se om han kanske kan hjälpa oss hitta stor-malen. Vi övriga gav oss ut på sjön för att fiska Mal. Efter några timmar fick napp. Det var en jättelik stör som vi kämpade med och tillslut fick upp. Malen lyste dock med sin frånvaro.
På kvällen blev det fest på störrom, grillad stör och störpaté. Haret och Anarion hade inte kommit tilbaka ännu. Mitt i natten kom de, inklampade, gastade nått om fiske och gick sedan och la sig.

28:e April
Anarion och Haret berättade nu om sin dag igår. De hade slagits med en Dread-Mink och efter en del letande hittat Yousherio. Han hade berätat för dem att vi skulle fiska från slottets murar.
Vi drog fram fiskeriprylarna och satte igång, dock ingen lycka denna dag.

29:e April
Haret berättar vid morgonmålet att den som förbanat lord Tatharin var någon som kallas den Onde och att han skall enligt Yousherios utsago befinna sig vid sjön Dark-El-Mer.
Medan Gimilsagar, Mollyn och Anarion gav sig ut till den lilla ön, som låg en liten bit från borgen, för att meta, gick jag på rundtur i borgen och sedan gick jag till biblioteket där Haret satt och studerade.
Plötsligt hörde vi någon form av tumult från borgmuren. Vi sprang ut på övre muren som låg i anslutning till biblioteket. Därifrån kunde vi se ner på den nedre muren där Anarion, Mollyn och Gimilsagar stod kämpades med en jättemal som de fått på kroken. Haret och Jag började slänga pilar mot jättefisken för att hjälpa vår kamrater, då döck det upp en träskbest, en Mulip. Mulipen gjorde ett kraftfult hopp upp på muren och gav sig på våra kamrater som var upptagna med en Mal. Efter ett par minuters stridande fick Anarion in en riktigt välriktat slag på Mulipen som segnade ner död.
När besten dog förvandlades svanen till man igen.
Vi drog upp den, numera, uttröttade malen och jag sprättade buken på'n. Jag fann ringen.
beltor skickades för att hämta in mannen som fallit från skyn då han förvandlades.
Det var Lord Tatharin.

30:e April
Lord Tatharin medelade att vi behövde nu ta oss till Mulipens grotta för att hämta tillbaka lordens svärd och pansar samt att vi då skulle få samtliga de övriga skatter som kunde tänkas finnas i Mulipens grotta. Sagt och gjort, det var inte speciellt lång till grottan och inget motstånd bjöds.

1:a Maj
Lord och Lady Tatharin tackade oss för all vår hjälp och vi gav oss av mot Osgiliath igen.

11:e Maj
Efter 10 särdeles hendelselösa dagar på floden kom vi på den elfte morgonen fram till Osgiliath.
Vi eskorterade Lisuin till den adress hon skulle, det visade sig vara Överbefälhavare Wigyaran, hon skulle träffa. Vi tog in på ett Kings Crown-Värdshus samt satte våra hästar på stall.
Gimilsagar och jag tog därefter en tur i de omkringliggande skogarna för att leta svamp till Gimilsagar. Vi hade inte letat länge förns vi träffade på ett spindelnät vid en grotta och jag i min enfald rörde om i nätet med en stav för att se om det kunde användas till något. Tvärt kom två pumpastora spindlar ner från träden och anföll. Gmilsagar gjorde processen kort med dem men inte innan de lyckades bita mig. Gimilsagar förde mig tillbaka till stan och jag gick till läkarn.
Gim gav sig åter ut för att söka svamp.

12:e Maj
Vid frukosten kom en av stadsvakterna och medelade att ÖB Wigyaran ville träffa oss.
Wigyaran talade om att han skulle behöva vår hjälp med ett ärende i väster.
Det verkar gå rykten om en smugglar härva i gamla Arnor - Cardolan.
Vi tackade givetvis ja till detta uppdrag - Båten avgår KL 15:00.

20:e Maj
Snabbt strandhugg för Gims svampplockning.

24:e Maj
Vi anlände till byn Karikfärgus i Cardolan. Redan på kajjen blev vi välkomnade av en grå gammal man vid namn Kospatrick. Han verkar vara någonform av byälste, han bjöd in oss till lunch, rökt ål och ålgröt. Vi språkades och Kospatrick verkar inte riktigt tro att det pågår nått smuggleri i hans lilla by. Kospatrick rekomenderade värdshuset Långväga Resanden.
Mollyn, Anarion, Haret och Gimilsagar studsade iväg till stadens bordell för att som de beskrev det "försöka få information om smugglare". Själv gick jag till Värshuset och kollade om det fanns fler värdshus i den här byn. Jag fick tips på att det fanns ett till lite mer lumpet ställe, Tidvattnet.
Jag gick dit och fick av den skumme värden ut en hel del matnyttig information.
Smugglarna vi söker befinner sig i Skogen Eryn Vorn vid en helig plats som kallas Treithschäflock.
Vapnen skall säljas till Ceenaigh, en man som säger sig vara den sanna kungen av Cardolan.
Ryktet säger att Ceenaigh och hans mannar kommer från Angmar.
Bordellpojkarna fick tips på en guide, Iltudd, som kunde tänka sig att hjälpa oss in i Eryn Vorn.

25:e Maj
Vi gav oss av i ottan mot Eryn Vorn.

28:e Maj
Vi entrar Eryn Vorn. När vi vandrat i några timmar överfölls vi av ett gäng pygméer. Innan någon annan han blinka släpte jag en pil rätt in i hopen av överfallare. de retalierade blixtsnabbt med ett moln av blåsrörspilar. Jag vaknade senare upp i deras by. En av deras blåsrörspilar verkar ha träffat riktigt illa då jag inte längre kan röra på min vänster arm. Det visade sig att dessa pygméer inte alls ville oss något ont, utan att Iltudd krftigt överdrivit ondskan i denna skog. Iltudd hade försvunnit i samband med "överfallet". Han var förmodligen sänd bara för att hindra oss i vårt uppdarg.
Som tur var kunde Mollyn hjälpligt språkas med pygméerna fick förklarat missförståndet och vi fick god information om både Treithschäflock och Ceenaigh.

29:e Maj
Pygméerna försåg oss med en av deras egna som guide och vig gav oss av vidare mot Treithschäflock.
runt lunch var vi framme i närheten av den heliga platsen. Jag, Mollyn och Anarion avvacktade medan Haret och Gimilsagar smög videre in mot Treithschäflock. När vi väntat i nästan en timma hörde vi ett avgrundsvrål, vi tog till vapen och joggade upp längs stigen undvikandes fälllor av alla de slag. Väl uppe vid den heliga platsen möttes vi av en liggande Haret som fått en pil genom benet och Gimilsagar stod bakom en sten en bit bort. Gimilsagar signalerade att det fanns en bågskytt i huset som stod i mitten på platsen. Efter ett par minuters tappert kämpande hade vi oskadligjort fienden.
bakomhuset ner för en lite slänt hittade vi en igenvuxen grotta. Gimilsigar började röja fram grottöppningen efter en liten stund börjar buskaget brinna och ut hoppar en dvärg med två flammande påkar. han klappades ner i grottan och vi följde efter. Vi gjorde slut på skäggtrollet i grott-gången, gick vidare ner och kom in i en större grotta. Här väntade två busar som nergjordes med något mer besvär denna gång, Gimilsagar tog så mycke stryk att han tuppade av. Haret satte sig vid honom och påbörjade helning. Mollyn gick under tiden vidare in i en sido gång även denna ledde till ett nytt rum där åter fler busar väntade. Anarion följde efter Mollyn och slogs på egen hand mot de tre busarna, då jag tagit till flykten och Mollyn blivit klubbad.
Efter striden lagt sig söktes mannarna igenom och Anarion fann en lapp.