29 maj
I penningsäcken som vi hittade i grottan fanns det också en lapp. ”Cennaigh skulle tillfångata Sherl till Befraens förtret. Speciell och kraftfull förstärkning från havet och från lokala förmågor. Ta order från den som har de mjuka, bruna stenarna, tills Ardagar kommer.” Vi fann också fyra stenhalsband i närheten, vilka vi delade upp mellan oss. Theolaf är förundrad över stenarna och hur de kan sitta ihop. Jag gissar att han inte har det lätt med intellektet. Gimilsagar, sin vana trogen, ville visa sig på styva linan, och satte på sig ett av halsbanden. Det brände något oerhört, och han fick fula märken på bröstkorgen. Jag undrar om han inte också bröt ett revben. Det återstod mig ingen kraft att hjälpa honom just nu, då jag var utmattad efter helningarna tidigare. Jag gav honom istället en av de drycker som vi tidigare hittat, för att han skulle behålla kraften. Theolaf tog av honom halsbandet och vi stabiliserade honom till slut. Bröstkorgens fula märken kommer dock att bestå.
Gimilsagar och oraklet som mist sitt huvud fick vi sedan bära med oss tillbaka till wosebyn, Nansereth. Under den sena kvällen nådde vi fram. Stämningen var upprorsfull då Sherl påträffats död. Mollyn, som alltid har huvudet på skaft, lät förstå att wosarna sett inkräktare söder om staden. Det handlar om pirater som skymtats i en gammal fästning. Vi bestämde oss för att stanna i byn över natten, för att återhämta oss innan vi beger oss vidare. En kortare gravcermoni för Sherl. Vi återbördade halsbanden, som visade sig vara wosarnas.

30 maj, 10 grader och regn
I byn fann vi ytterligare en kompanjon att dela våra bördor med. Baltazar är hans namn, och han påstår sig ta avstånd från rustning och svärd. Han kommer från Tarbad, men han kunde inte redogöra för varför han kommit hit. Vi behövde varje hand vi kunde få, så därför beslutade vi oss för att föra honom åter till trygg mark.
Då vi ännu inte kände oss redo att bege oss, stannade vi ytterligare en natt i byn.

1 juni, 10 grader och regn
På morgonen föreslog Tegid att han skulle visa oss vägen till fästningen, vilket är välkommet. Då Gimilsagar givits tid till eftertanke trodde han att den gamla fästningen är en plats vid namn Minas Thonfallon (Tower of the Pine Coast), byggt någon gång på 1400-talet i andra åldern, för närmare 3000 år sedan. Tydligen har man försökt reparera det vid några tillfällen, dock utan större framgång.
Mollyn lämnade vi bakom oss, när vi gav oss av. Genom barrskogen färdades vi söderut under Tegids lätta steg. Stora delar av vår väg var träskmark. Tegid försåg oss med halsband, vilka jag tror skulle skydda oss mot ohyra. Det var en välkommen tanke, då stanken i träsket är outhärdlig.
Efter flera timmars resa tog Tegid åter ett av sina lätta hopp på en timmerstock liggandes i vattnet. Stocken visade sig vara levande, och en stor best gjorde ett utfall mot en Tegid som inte alls var beredd. Han förlorade huvudet den dagen, och kommer aldrig mer att visa någon vägen genom skogen. Vi drog snabbt fram våra vapen, och lyckades driva besten på flykt. Baltazar var synnerligen orädd och drev bort besten med bara händer och fötter.
Gimilsagar övertog vår guides uppgifter, och han gjorde det på ett förtjänstfullt vis. Vi nådde snart skogsbrynet, och kunde se fästningen på andra sidan vattnet. Ett större fartyg låg förtöjt intill land, och vi såg flera vakter som spanade ut mot havet och in mot land.
Jag och Gimilsagar rörde oss norrut, för att se om vi kunde finna något av intresse utmed kusten. Just som vi stod där och spanade fick vi syn på en skiff, med tre mans besättning. Gimilsagar var kvicktänkt, och ropade in dem till kusten med förevändningen att deras fort blivit överfallet. Istället blev snart de tre männen offer, när vi ledde in dem i ett bakhåll, förhörde dem och band dem.
De berättade att de var omkring 30 personer och att Belemen (stark kvinna) förde befäl. Seregomen (blodig gryning) var fartygets namn. I sin iver påstod de också att de blivit anfallna av fiskarna nordväst härifrån, i Brandy Wine River. Där hade de också förlorat en stor del av sin besättning, åtminstone ¼. Kuruvand, Grandac och Abdakil sades vara präster som följer den mörka religionen. De hade också hand om bruna stenar, vilka fanns i lasten. De hade upphämtat dessa för ett antal veckor sedan.
Min vana trogen undersökte jag snabbt om någon av dessa män var ond. Jag fick en stark känsla från en av dem, och det dröjde inte länge förrän han låg livlös på marken. Innan dess hade han hunnit bita Baltazar otäckt i handen.
Vi bestämde oss för att försöka förgifta lägret genom att använda oss av örter. Gimilsagar hade tidigare sett att det fanns gift i träsket, och han for tillbaka för att hämta det. När han inte kom tillbaka fick vi söka efter honom, och det visade sig att han inte varit försiktig nog. Han låg ihopkrupen på marken i svåra plågor, men det redde sig snart. Vi kokade en pasta och bröt ut delar av giftet, för att kunna använda i deras gryta.
Vi använde den beslagtagna skiffen för att ta oss över till ön i lönndom. Theolaf tog sig an rodret, och styrde med säker hand båten över floden, in i en liten å. Vi förtöjde båten och steg iland. Intill ett buskage följde vi vägen för att komma nära lägret. Baltazar gick på egenhand in i lägret, medan vi övriga avvaktade intill en gammal mur. Han återvände efter en stund och meddela att de flesta i lägret såg, och att vår plan nog skulle vara mycket effektiv. Just som han skulle till att vända om, snubblade han på en tältlina och det blev stort larm i lägret.
De andra hade tagit sig långt in i lägret, medan jag själv stod på behörigt avstånd, bakom muren, och betraktade det hela. Svärd klingade i kamp, medan jag rörde mig utmed muren för att bättre kunna följa vad som hände. På landgången såg jag snart Gimilsagar och Anarion stå och fäkta för sina liv. De var mycket modiga i sin kamp. Theolaf anslöt bakom mig, och tog sig fram och började närma sig båten. Han gjorde en ansats till att börja klättra upp utmed förtöjningen, men han tappade snart greppet. Hans dåliga arm hade ännu inte läkt. Han föll ner i träsket, och en ond best tittade illasint på honom. Jag hade själv tagit mig en bit fram, och stod nu nära båten. Jag mindes den gång då jag som liten övat min balans och gått på rep mellan olika tingestar. Den kunskapen drog jag mig nu till minnes, när jag med lätta steg sprang upp för förtöjningen, likt en råtta på jakt efter mat. Sällan var ett sådant nummer skådat!
Uppe på båten såg jag en skadad Anarion på landgången, och en vred Gimilsagar som gjorde sitt yttersta för att fäkta bort fienden. Jag fick en ond man efter mig, men jag lyckades ändå hålla mig vid liv. Theolaf hade på egen hand huggit av förtöjningen, och hängde nu med ena handen i tampen. Gimilsagar kom till min undsättning, efter det att han vräkt ner landgången och givit oss en ordentlig knuff ut mot havet. Vi lättade långsamt, och drev sakta ut mot havet, medan det regnade pilar från piraterna. Baltazar och Anarion blev kvar iland. Måtte mörkermännen vara nådiga i fånghållningen, och göra deras lidande kort.

2 juni, regn över land
Vi vaknade upp, utvilade men mörbultade. Vid första anblick såg vi inget annat än hav och vatten. Theolaf hade vakat över mig och Gimilsagar över natten, och vi kände oss i trygga händer. Regnet hade givit oss lite vatten, men mat saknade vi helt. Theolafs goda seglingskunskaper var en skänk från ovan, och han lyckades få bra fart på skutan.
Framåt eftermiddagen såg vi land på ömse sidor om fartyget. Vi styrde mot en stor eld, och snart gjorde ålstanken sig påmind. Vi närmade oss Cairc-Faergus.
Vi styrde mot stranden och lyckades skickligt angöra land. Theolaf och Gimilsagar fick en fiskare på sig, vars båt råkade kantstötas under tilläggningen. Som vana förhandlare redde de snart ut situationen. Gimilsagar tog sig omgående till stallet, för att eftersöka sin älskade fåle. Just som han kom fram såg han den sluge Illtud, som vållat oss sådant besvär, och hur denne red iväg på Gimilsagars häst. En jakt uppstod, och efter någon timme kom Gimilsagar och Theolaf tillbaka med förbrytaren på släp.
Vi tog oss till Cospatrick, som var borgmästare i staden, och förklarade vilka besvär Illtud ställt till med. Uppbådet som samlats runt oss skanderade ”Häng honom!”, och vi var benägna att bifalla deras önskan. Snart föll också Cospatrick för förslaget, och Illtuds liv kom till ände.
I uppbådet fanns två individer som också blivit lurade på pengar av denne Illtud. Jersan och Glokhin, två världsomseglare, bad att få slå följe med oss, och de såg ut att vara dugliga män. På värdshuset i staden talade Gimilsagar om vikten av att vara försiktiga med guider, varpå han köpte öl till alla gäster. Vi satte oss sedan ner med våra två nya följeslagare för att förklara läget. De lider av guldtörst, och de kan spela oss väl framöver.
För säkerhets skull kontrollerade jag, med hjälp av magi, Cospatricks inställning, och fann att den inte var ond. Vi drog oss då tillbaka för att vila i en riktig säng för första gången på länge. Gimilsagar förhandlade om reparation av fiskarens båt, men vi får se vad som händer när vi återkommer.

3 juni, 14 grader och uppehåll
Vi vaknade och intog en rejäl frukost, mestadels beståendes av ål av olika slag. Vi gav oss sedan av, med kosan styrd mot Nansereth. Vi hann inte långt förrän jag, som alltid är så kvick på foten, snubblade och landande ner i en björns ide. Lika fort som jag trillat ner kom jag dock upp, och mina vänner tog väl hand om björnen. Gimilsagar gjorde ett hugg som jag sällan sett, varken förr eller senare. När modern väl låg på marken bestämde de andra sig för att ta med de två små björnarna. Jag avrådde, med hänsyn till bekymmer som framöver skulle vållas, men de övriga insisterade.
Vi hade inte kommit långt förrän vi blev påflugna av en Glutan Cenvis, en obehaglig och ettrig liten rackare. Utan större bekymmer nedlade vi den, och därefter kunde vi slå oss till ro. Vi satte vakt för natten, till att hålla elden igång.

4 juni, 12 grader och uppehåll
Natten gick utan större besvär, och vi bröt vårt läger. Med de små björnarna fortsatte vi, men vi hann inte komma långt förrän deras hunger tog överhanden. De välte ett ruttet träd, och ett stort getingbo föll till marken. De största getingar jag någonsin sett kom ut, och vi fick brått att skynda oss därifrån innan vi hade blivit uppätna. Någon fick upp en eld, och det drev insekterna på flykt. Som så många gånger förr blev rök och eld vår räddare.
På eftermiddagen nådde vi Nansereth. Mollyn var kvar, och kunde även denna gång hjälpa oss i översättningen och hur Tegid fått sätta livet till. Vi framförde våra kondoleanser och språkade vidare om orchers och piraters framfart i skogen. Wosarna lät meddela att de sett något mystiskt intill ett område kallat ”stora hålet”, en knapp dagsresa härifrån. När vi frågade närmare om detta förstod vi att ingen gått dit på mycket länge, och man hade därför inget mer att förtälja. Detta bådade inte gott, men givetvis blev vi tvungna att studera detta närmare. Med hjälp av örter fick våra skadade krigare nya krafter, medan många av oss andra förkovrade oss i andra uppgifter. Jag hjälpte Gimilsagar med hans beroende, och Theolaf med hans onda arm. Äntligen goda nyheter.

22:e April
Vi mötte upp Soramon på vägen tillbaka till Meering Steps, väl där talade vi med tullmästare Amtaur och fick oss en hacka för skurkarna vi hade med oss som fångar.
Tyvär hade ingen av smugglarna nått på Uner, så vi antar att han måste ha smitit ner mot Osgiliath.
Vi tog in på värdshuset Kings Crown där man välkomnade oss som hjältar efter våra stordåd.
Under firandet träffade vi två nya kamrater, som gärna kunde tänka sig ett äventyr och att slåss för Gondors sak, Haret och Mollyn.

23:e April
Efter frukost knatade jag och Anarion, till Lisuins stora förtjusning, ner till hamnen för att ordna med en flodkapten för vår fortsatta färd mot Osgiliath. Efter nån timmas letande i hamnen hittade vi en karl, som värkade vara av sådan kaliber att han skulle passa för våra ändamål, Beltor.
Så gav vi oss då av mot Hufvudstaden.

24:e April
Lisuin verkar något mer hoppfull nu då Soramon blivit flodsjuk och inte hänger över henne som en hök hela dagarna.

25:e April
Under morgon timmarna fick Haret syn på en kortörad uggla som verkade förfölja oss. Denna uggle-ras kan sindarin, är en dagjägare och en utmärkt spejare. Vi lockade till oss fågeln och pratade med honom för och ta reda på om han sett Uner segla förbi, tyvärr ingen lycka här heller. Ugglan heter Huvo och vi övertalade honom att speja åt oss för lite mat och en utmärkt plats i masttoppen.
Huvo berättade även om animisten Yousherio som vakar över träsket och floden.
Vi kom senare under dagen fram till en liten sjö och i vattnet vid en av stränderna låg en borg.
Vi bestämde oss för att försöka sälja lite av det vete vi har i pråmen, för att lätta den så att vår färd skulle gå något fortare. Vi klev i land och lyckades prata till oss ett möte med Lady Eariel Tatharin, av hus Tatharin, från Dor-En-Ernil som äger denna borg. Hon bjöd oss att stanna på middag för att diskuter vete-affär. Efter middagen visade Lady Tatharin oss till Biblioteket där hon berättade att hon skulle behöva våran hjälp. Hennes make Lord Tatharin har drabbats av en förbannelse. han har förvandlats till en svan, men med hjälp av en magisk ring förvandlas han tillbaka till man en gång var 6:e dag. Eariel berättade att hon tappade ringen i en bäck, imorse när hon var på en ridtur i skogen
och nu behöver hon hjälp att hitta ringen igen.

26:e April
Vi åt en stadig bit i frukostsalen på morgonen och därefter visade Eariel oss till platsen där hon tappat ringen. Hon ledde oss till en bäck en bit bort i skogen. Vi letade förgäves i bäcken vidare ner mot floden, efter nån timma var vi beredda att ge upp, när plötsligt, ur buskagen, en wose dök upp.
Vi språkades, eller ja, så gott vi nu kunde förstå varandra. Hon gav oss en fisk som hon bad oss äta.
Vi åt av fisken och kunde då för vår inre syn se en liten aborre som ätit upp ringen och därefter hade blivit slukat av en jätte stor fisk, en mal. Vi gav oss tillbaka till borgen för att samla matrial för att ge oss ut på en hejdundrande fisketur för att plocka gammel malen.

27:e April - Stora Fiskar dagen
Anarion och Haret gav sig ut för att söka efter animisten Yousherio för att se om han kanske kan hjälpa oss hitta stor-malen. Vi övriga gav oss ut på sjön för att fiska Mal. Efter några timmar fick napp. Det var en jättelik stör som vi kämpade med och tillslut fick upp. Malen lyste dock med sin frånvaro.
På kvällen blev det fest på störrom, grillad stör och störpaté. Haret och Anarion hade inte kommit tilbaka ännu. Mitt i natten kom de, inklampade, gastade nått om fiske och gick sedan och la sig.

28:e April
Anarion och Haret berättade nu om sin dag igår. De hade slagits med en Dread-Mink och efter en del letande hittat Yousherio. Han hade berätat för dem att vi skulle fiska från slottets murar.
Vi drog fram fiskeriprylarna och satte igång, dock ingen lycka denna dag.

29:e April
Haret berättar vid morgonmålet att den som förbanat lord Tatharin var någon som kallas den Onde och att han skall enligt Yousherios utsago befinna sig vid sjön Dark-El-Mer.
Medan Gimilsagar, Mollyn och Anarion gav sig ut till den lilla ön, som låg en liten bit från borgen, för att meta, gick jag på rundtur i borgen och sedan gick jag till biblioteket där Haret satt och studerade.
Plötsligt hörde vi någon form av tumult från borgmuren. Vi sprang ut på övre muren som låg i anslutning till biblioteket. Därifrån kunde vi se ner på den nedre muren där Anarion, Mollyn och Gimilsagar stod kämpades med en jättemal som de fått på kroken. Haret och Jag började slänga pilar mot jättefisken för att hjälpa vår kamrater, då döck det upp en träskbest, en Mulip. Mulipen gjorde ett kraftfult hopp upp på muren och gav sig på våra kamrater som var upptagna med en Mal. Efter ett par minuters stridande fick Anarion in en riktigt välriktat slag på Mulipen som segnade ner död.
När besten dog förvandlades svanen till man igen.
Vi drog upp den, numera, uttröttade malen och jag sprättade buken på'n. Jag fann ringen.
beltor skickades för att hämta in mannen som fallit från skyn då han förvandlades.
Det var Lord Tatharin.

30:e April
Lord Tatharin medelade att vi behövde nu ta oss till Mulipens grotta för att hämta tillbaka lordens svärd och pansar samt att vi då skulle få samtliga de övriga skatter som kunde tänkas finnas i Mulipens grotta. Sagt och gjort, det var inte speciellt lång till grottan och inget motstånd bjöds.

1:a Maj
Lord och Lady Tatharin tackade oss för all vår hjälp och vi gav oss av mot Osgiliath igen.

11:e Maj
Efter 10 särdeles hendelselösa dagar på floden kom vi på den elfte morgonen fram till Osgiliath.
Vi eskorterade Lisuin till den adress hon skulle, det visade sig vara Överbefälhavare Wigyaran, hon skulle träffa. Vi tog in på ett Kings Crown-Värdshus samt satte våra hästar på stall.
Gimilsagar och jag tog därefter en tur i de omkringliggande skogarna för att leta svamp till Gimilsagar. Vi hade inte letat länge förns vi träffade på ett spindelnät vid en grotta och jag i min enfald rörde om i nätet med en stav för att se om det kunde användas till något. Tvärt kom två pumpastora spindlar ner från träden och anföll. Gmilsagar gjorde processen kort med dem men inte innan de lyckades bita mig. Gimilsagar förde mig tillbaka till stan och jag gick till läkarn.
Gim gav sig åter ut för att söka svamp.

12:e Maj
Vid frukosten kom en av stadsvakterna och medelade att ÖB Wigyaran ville träffa oss.
Wigyaran talade om att han skulle behöva vår hjälp med ett ärende i väster.
Det verkar gå rykten om en smugglar härva i gamla Arnor - Cardolan.
Vi tackade givetvis ja till detta uppdrag - Båten avgår KL 15:00.

20:e Maj
Snabbt strandhugg för Gims svampplockning.

24:e Maj
Vi anlände till byn Karikfärgus i Cardolan. Redan på kajjen blev vi välkomnade av en grå gammal man vid namn Kospatrick. Han verkar vara någonform av byälste, han bjöd in oss till lunch, rökt ål och ålgröt. Vi språkades och Kospatrick verkar inte riktigt tro att det pågår nått smuggleri i hans lilla by. Kospatrick rekomenderade värdshuset Långväga Resanden.
Mollyn, Anarion, Haret och Gimilsagar studsade iväg till stadens bordell för att som de beskrev det "försöka få information om smugglare". Själv gick jag till Värshuset och kollade om det fanns fler värdshus i den här byn. Jag fick tips på att det fanns ett till lite mer lumpet ställe, Tidvattnet.
Jag gick dit och fick av den skumme värden ut en hel del matnyttig information.
Smugglarna vi söker befinner sig i Skogen Eryn Vorn vid en helig plats som kallas Treithschäflock.
Vapnen skall säljas till Ceenaigh, en man som säger sig vara den sanna kungen av Cardolan.
Ryktet säger att Ceenaigh och hans mannar kommer från Angmar.
Bordellpojkarna fick tips på en guide, Iltudd, som kunde tänka sig att hjälpa oss in i Eryn Vorn.

25:e Maj
Vi gav oss av i ottan mot Eryn Vorn.

28:e Maj
Vi entrar Eryn Vorn. När vi vandrat i några timmar överfölls vi av ett gäng pygméer. Innan någon annan han blinka släpte jag en pil rätt in i hopen av överfallare. de retalierade blixtsnabbt med ett moln av blåsrörspilar. Jag vaknade senare upp i deras by. En av deras blåsrörspilar verkar ha träffat riktigt illa då jag inte längre kan röra på min vänster arm. Det visade sig att dessa pygméer inte alls ville oss något ont, utan att Iltudd krftigt överdrivit ondskan i denna skog. Iltudd hade försvunnit i samband med "överfallet". Han var förmodligen sänd bara för att hindra oss i vårt uppdarg.
Som tur var kunde Mollyn hjälpligt språkas med pygméerna fick förklarat missförståndet och vi fick god information om både Treithschäflock och Ceenaigh.

29:e Maj
Pygméerna försåg oss med en av deras egna som guide och vig gav oss av vidare mot Treithschäflock.
runt lunch var vi framme i närheten av den heliga platsen. Jag, Mollyn och Anarion avvacktade medan Haret och Gimilsagar smög videre in mot Treithschäflock. När vi väntat i nästan en timma hörde vi ett avgrundsvrål, vi tog till vapen och joggade upp längs stigen undvikandes fälllor av alla de slag. Väl uppe vid den heliga platsen möttes vi av en liggande Haret som fått en pil genom benet och Gimilsagar stod bakom en sten en bit bort. Gimilsagar signalerade att det fanns en bågskytt i huset som stod i mitten på platsen. Efter ett par minuters tappert kämpande hade vi oskadligjort fienden.
bakomhuset ner för en lite slänt hittade vi en igenvuxen grotta. Gimilsigar började röja fram grottöppningen efter en liten stund börjar buskaget brinna och ut hoppar en dvärg med två flammande påkar. han klappades ner i grottan och vi följde efter. Vi gjorde slut på skäggtrollet i grott-gången, gick vidare ner och kom in i en större grotta. Här väntade två busar som nergjordes med något mer besvär denna gång, Gimilsagar tog så mycke stryk att han tuppade av. Haret satte sig vid honom och påbörjade helning. Mollyn gick under tiden vidare in i en sido gång även denna ledde till ett nytt rum där åter fler busar väntade. Anarion följde efter Mollyn och slogs på egen hand mot de tre busarna, då jag tagit till flykten och Mollyn blivit klubbad.
Efter striden lagt sig söktes mannarna igenom och Anarion fann en lapp.

18:e April
På morgonen anlände bud till stan om växande orchattacker från väster. Amtaur måste meddelas snarast och vi erbjöd oss att föra det vidare då vi ändå skulle ut i träskmarken. Anarion och Gimil var närmast hotfulla gentemot Erkan för att han skulle gå över sina befogenheter och skicka trupper västerut. Han vägrade naturligtvis. Vi gav oss av med rapporten. Uppenbarligen rätt beslut, men Gimil muttrar fortfarande om att rusa åstad som om han skulle ta hand om hundratals orcher ensam. Skulle inte förvånas om hans sovplats är tom imorgon.
Vi fann Amtaur. Han återvände till staden och lämnade oss att fortsätta hans arbete i träsket. En av hans män saknas, och smugglarbandet har flytt djupare in i träsket, vår uppgift är att hitta dem. Vi spårade en av smugglarna, men han visste inte vart de andra flytt. Imorgon försöker vi igen.

19:e April
Dagen har fått återberättas för mig då jag har stora minnesluckor. Under natten drabbades flera av oss av en fruktansvärd feber som jag fått veta är dödlig. Feberyra blandat med viljan att få fast smugglarna fick mig att prova några örter vi hittade i nästet då jag inte trodde att någon som bor här ute skulle leva utan ett botemedel. Dåraktigt i efterhand, då jag fick i mig något gift som avskummen använder sig av. Det tog min syn, och Lisuin fick återvända med mig till stadens läkare. Att hon räddade mitt liv under såna omständigheter talar starkt för hennes oskuld.

21:a April
Åter på fötter och på väg för att möta upp med gruppen. Oklart om de redan är på väg tillbaka med brottslingarna.

Tillsammans med Hieryan närmar vi oss Mikandors torn, där besökarna har gått berserkargång och Hieryans fru ,Yoruvë, är saknad inuti.
Nisi påtfräffas utanför och följer med oss. Taeglor och en handfull vettvillingar nedgjörs men inte före Adarion fick ett svårt hugg i sin högra fot.
Sisomon togs tillfånga medvetslös och har i skrivande stund inte vaknat för att bära vittne.
Yoruvë identifierade en ört funnen i Uners båt som möjlig orsak till berserkarnas tillstånd. Uner, och några få vakter och lotsar, saknas fortfarande tillsammans med inehållet i Uners skeppskista.


17e april
Nästa morgon tar vi en båte mot Meering Steps för att rådfråga Amtaur om smugglartillhåll och se om Uner flytt hit. Soramon har tagit Lisuin i förvar som misstänkt på mycket lösa grunder.
En natt spenderades på floden och vi snuvade en lyktgubbe på en skrovmål efter ett par välriktade pilar och mycket krälande i träsket.

18e april
Väl i Meering Steps misstänks vi för pirateri av båten vi lånat och Anarion yxar en ficktjuv. Garrisonsserganten Erkan meddelar att Amtaur är på smugglarjakt norröver.

143X, tredje åldern. Entwash Delta, på väg till Mikandors torn.
15:e april
Jag och mina nya färdkamrater har varit på väg till Mikandors torn där min åldrande vän Hieryan huserar på gamla dagar. Detta är 15 dagen jag färdas utan häst. Förhoppningsvis kan jag byta till mig en hos Hieryan.
Vid ankomst till lotstornet kommer vi på en upprörd folksamling. Det visar sig att det skett ett dråp. En besättningsman vid namn Ladro har slagit ihjäl Hathon, en besättningsman från en annan prom. Min gamla överordnade Hieryan rekryterar oss genast till att spåra honom. Två andra grupper kom att spåra honom samtidigt. Vi tar snabbt upp spåret och hittade honom på ett öppet fält ute i sumpmarken. När vi hittade honom var han spritt språngande tokig och ifärd med att sätta i sig en kanin rå. När Theolaf röjde vår position flög han på oss omedelbart. Ladros liv gick inte att rädda. Vi tog med oss liket till Mikandors torn. På kvällen var det firande av utfört uppdrag, det faktum att två män dött kunde inte tygla behovet av att fira. I morgon har Hieryan bjudit med oss på jakt.

16:e april
Vi steg upp innan gryning. Efter en snabb frukost begav vi oss ut i träsket för att jaga. Morgonen gav föga men efter lunch siktades en grupp hjortar. Två hjortar nedgjordes och förbereddes för att tas hem. På väg hem överfölls vi av en Mewlip. Jag gjorde snabbt slut på den medan Soreman uppehöll den, tur att han bär mycket pansar. Gemilsagar hjälpte också till.
När vi återvände till tornet möttes vi av Bretting, en av lotsarna, som svingade en åra. Vi försökte stoppa honom utan att döda honom, utan framgång. Vi hittade Lisuin inlåst i sin hytt, hon verkade opåverkad. Strax anföll fler av tornets invånare. Inte heller de gick att rädda. Vi måste nu leta efter överlevare i tornet.